Med detta inlägg föds alltså ännu en ekonomiblogg.
Även denna blogg startas under en lång börsuppgång - när detta skrivs står nämligen Stockholmsbörsen i all time high.
Det finns dock en väsentlig skillnad mellan denna och de flesta andra bloggar (tyvärr, kanske man kan tycka). Jag äger nämligen, i skrivande stund, inga aktier över huvud taget. En investeringsblogg utan investeringar? What gives?
Det kan därför verka lite märkligt att jag väljer att inleda bloggens första inlägg med en tioårskrönika. Det finns flera anledningar till det.
En anledning är att det är ungefär tio år sedan jag köpte min första aktie. Mycket har hunnit hända under dessa tio år, och innan man ger sig in i något nytt kan det vara bra att reflektera över och dra lärdom av tidigare erfarenheter.
En annan anledning är att erbjuda läsaren en möjlighet att bilda sig en uppfattning om mig som skriver. Det kommer förhoppningsvis ge ökad förståelse för de val jag gör, och skriver om i framtiden, här på bloggen.
Vägen till mitt första aktieköp
För drygt tio år sen fick jag, efter ungefär två år som junior konsult, min första fasta anställning. Företaget jag var uthyrd till var nöjd med min insats och valde efter några månader att anställa mig på heltid.
Med mitt nya anställningskontrakt ingick en lönehöjning med 25 procent. En rejäl höjning kan tyckas (och det tyckte jag), men för någon med relativt usel lön innebar det att jag därefter tjänade ungefär on par med jämnåriga i jämförbara yrkesroller.
På den tiden bodde jag billigt i en etta, och var billig i drift (singelhushåll). Efter ett par månader märkte jag att beloppet på mitt transaktionskonto höll på att växa, utan att jag aktivt sparade. Mina fasta kostnader var knappt 5 000 kronor per månad, och efter att räkningarna var betalade hade jag ca 14 000 kronor kvar att röra mig med.
Eftersom jag är uppväxt med separerade föräldrar, som ofta behövde vända på slantarna för att få vardagen att gå ihop, var pengar över ett nytt fenomen jag inte var van vid. De första månaderna köpte jag sådant jag inte tidigare haft råd med, som en riktigt fin gitarr och cykel.
Men efter att jag hade köpt de prylar jag ville ha och “problemet” med kapitalöverskott fortfarande kvarstod, började jag fundera på att lära mig om mer avancerade sparformer, såsom fonder och aktier.
Jag vände mig till en vän, vars pappa hade lite koll på ämnet och rekommenderade en emerging markets fond. Jag köpte några andelar, och under loppet av ett par dagar såg jag förundrat på när mitt första innehav sjönk 10 procent i värde.
Jag insåg att jag inte hade den minsta aning om varför fonden steg den ena dagen eller sjönk den andra. Jag hade inte heller någon uppfattning om vilka tillgångsslag fonden innehöll, eller vad en fond egentligen var för någonting.
Böcker och bloggar blev en inkörsport
Jag började läsa böcker för att lära mig mer om ekonomi i allmänhet och investeringar i synnerhet. En ögonöppnare för ränta-på-ränta effekten fick jag i Joel Dahlbergs bok Bankbluffen. En bok som med styrka belyser hur fondsparare ofta får betala för en undermålig prestation när de väljer att spara i storbankernas aktivt förvaltade fonder.
Jag hittade fler böcker, skrivna av svenska författare, som ofta diskuterade hur Warren Buffetts principer kunde appliceras i en svensk kontext. Först nu började jag komma i kontakt med många av de ord och fraser som ofta förekommer då ämnet värdeinvestering diskuteras.
Under denna period sålde jag mina fondandelar och köpte aktier i H&M, som av många på den tiden betraktades som Stockholmsbörsens kronjuvel och ett wonderful company. Jag hade dock inte någon större tanke på priset jag betalade för mina aktier.
I jämförelse mot många andra bolag på Large Cap, handlades H&M vid den här tidpunkten till relativt höga P/E-tal. Orsaken till detta var sannolikt den långa historik av stark tillväxt bolaget tidigare visat. Marknaden var därför villig att betala en premium för att ta del av H&Ms framtida utveckling.
Jason Zweig, som kommenterar fjärde upplagan av Benjamin Grahams bok, The Intelligent Investor, menar att den stora risken med att äga tillväxtaktier inte är att tillväxten ska ta slut, utan att tillväxten ska avta, vilket leder till stor besvikelse på marknaden. Han kommenterar vidare att det är ofrånkomligt att tillväxttakten i det långa loppet till slut mattas av mot mer hållbara nivåer.
Precis detta hände H&M under 2016, och plötsligt var “magin” bruten.
Nåväl.
Genom sökningar på internet hittade jag även ett antal aktiebloggar. Där presenterades portföljer, analyser, investeringsstrategier, med mera. I kommentarsfälten diskuterades det ofta livligt om vilket bolag som var bäst och varför.
Det var via dessa bloggar jag först hörde talas om Benjamin Graham och konceptet värdeinvestering. Jag läste The Intelligent Investor, och även fast jag inte förstod alla begrepp och resonemang till fullo, upplevde jag budskapet som logiskt, rationellt och tilltalande.
Ett flertal av de bloggar jag läste och lärde mig av finns kvar än idag. Exempel på dessa är t.ex. Aktiefokus, Spartacus Invest, Gustavs aktieblogg och Aktieingenjören.
En större andel av de bloggar jag följde är dock numera inaktiva, men går fortfarande att besöka, t.ex. Defensiven, Finanstankar, Riskminimeraren, 4020, och Lundaluppen.
Lundaluppen är den investerare som i synnerhet gjorde intryck på mig. Framförallt tilltalande var luppens öppenhet med avseende på portföljstrategi, investeringskriterier och bolagsvärdering. Denna grad av öppenhet är något jag själv vill sträva efter här på denna blogg.
Portföljen växer med både bra och tveksamma innehav
Jag börjar försöka mig på egna aktieanalyser. Tiden går och portföljen växer med nya bolag, stora som små; Munich Re, AQ Group, Fortum, Avanza Bank, m.fl.
Ganska snart börjar jag dock lägga lite för mycket fokus på direktavkastning, och tar in ett par amerikanska bolag och kanadensiska REITs med misstänkt hög utdelning och tveksam kvalitet. I vissa fall sänks snart utdelningen, i andra fall sjunker kursen, ibland båda två samtidigt.
Den s.k. skuldkrisen inträffar, och jag köper guldcertifikat för att hedga mot nedgång på aktiemarknaden. Det lönade sig. Men det började också klarna att jag saknade en fastställd investeringsstrategi, och att jag reagerade till omvärldens händelser istället för att agera långsiktigt.
…the investor who permits himself to be stampeded or unduly worried by unjustified market declines in his holdings is transforming his basic advantage into a basic disadvantage.
Så låter det i kapitel 8 i The Intelligent Investor - det kända kapitlet där uttrycket “Mr. Market” myntades och avhandlar ämnet investeraren och börspsykologi.
Mot nya utmaningar (och bekymmer)
Någon gång efter att Reinfeldt berättade att vi alla behöver vara beredda på att arbeta tills vi fyller 75, bestämde jag mig för att byta bana.
Jag hade vid det här laget blivit ganska bra på mitt jobb och passerat många av mina vänner lönemässigt, men jobbet kändes inte längre givande. Jag sökte därför- och blev antagen till ett program inom naturvetenskapen där jag haft ett starkt intresse sedan barnsben.
Detta innebar en kraftigt reducerad inkomst, men var mycket givande på många andra sätt. Jag blev även ordentligt skuldsatt för första gången, i och med att jag tog studielån.
Ibland gjorde jag några extraknäck för en tidigare arbetsgivare för att dryga ut kassan, men sällan hade jag utrymme för några nya investeringar. I och med detta började intresset för min portfölj och aktier svalna.
Portföljen töms på sitt innehåll
Ett par år in på min utbildning genomgick jag en svår period rent personligt. Utan att gå in på det alltför mycket i detalj resulterade det, ekonomiskt sett, i en stadig pyspunka av portföljinnehaven under loppet av drygt ett år.
Som tur är stod de flesta innehaven på plus när jag sålde, även om det lika gärna kanske hade kunnat vara tvärtom.
Tack vare det kapital jag tidigare hade byggt upp landade jag på fötterna och höll näsan över vattenytan under en period då det ständigt stormade runt omkring mig.
Nya tider, nya förutsättningar
Jag avslutade mina studier och blev efter ett tag antagen som forskarstuderande, doktorand, inom mitt intresseområde. Detta är, i skrivande stund, min nuvarande sysselsättning.
Ekonomiskt sett var detta kliv ut från min gamla bransch ett uselt beslut. Jag har i princip samma lön idag som jag hade för tio år sedan innan jag började studera. Lägg där till en rejäl studieskuld.
Själsligt däremot, var det rätt beslut. Min vardag känns mycket mer betydelsefull. Jag har ett stort inflytande över i vilken riktning jag vill ta min forskning, och bestämmer själv hur jag lägger upp mina arbetsdagar.
Detta, så klart, under ansvar att jag når de målsättningar som krävs för en doktorsavhandling med allt vad det innebär.
Jag har nyligen blivit bekant med begreppet FIRE, och kan konstatera att även om FI är eftersträvansvärt av många anledningar, är RE inte någonting för mig.
Jag har idag turen att ha ett arbete som intresserar mig på djupet, och även om jag inte kommer vara forskarstuderande för alltid, kommer jag fortsatt vilja arbeta inom detta område. Oavsett om det innebär vidare akademiskt arbete, som anställd inom det offentliga eller privata, eller genom eget företag.
Angående framtida investeringar
Som jag skrev inledningsvis äger jag i dagsläget inga aktier. Förutsättningarna för att, som den småsparare jag är, kunna investera i aktier, kommer helt ur min lön.
För tillfället är denna förutsättning något försvagad p.g.a. föräldraledighet och sparsamhet med föräldradagar. Framöver kommer dessa förutsättningar förbättras, dock.
Jag har inte bråttom, utan planerar ta den tid som behövs för att formulera en robust investeringsstrategi och söka efter bolag som matchar de kriterier jag eftersträvar för en investering.
Sammanfattning och lärdomar
Dags att summera några insikter och lärdomar från den tid som varit:
- Ekonomisk buffert
Saker kan inträffa som i förväg kan vara svåra att förutspå. Genom att ha en ekonomiskt buffert som grund, säkerställer man att portföljinnehav inte behöver säljas av för att täcka upp oförutsedda utgifter. Det låter som en självklarhet - nu har jag dessutom erfarit det själv. - Genomtänkt portföljstrategi
Genom att ha formulerat en robust portföljstrategi blir det lättare att stå stadigt när det blåser på marknaderna, och utnyttja dessa krängningar till sin fördel. Portföljstrategin bör vara defensiv med riskminimering som primärt syfte. Förändringar i strategin måste motiveras. - Tillväxt bör värderas konservativt
Tillväxt är svårt att värdera, och felmarginaler växer exponentiellt ju längre fram i tiden en viss tillväxt projiceras. Dagens sanning kan vara morgondagens baksmälla. Tillväxt bör därför värderas konservativt. - Utdelning är inte allt
Genom att fokusera för mycket på hög utdelning och direktavkastning här och nu, riskerar man att missa viktiga insikter. Är utdelningen hållbar, eller urholkar den kassan i en redan ansträngd situation?
Jag kommer utveckla dessa resonemang mer i kommande inlägg.
Avslutningsvis en kommentar angående börsens nuvarande nivåer på all time high:
Jag tror det är meningslöst att spekulera i var börsen kommer ta vägen härnäst. Målsättningen är densamma oavsett vilket pris marknaden sätter på den; Hitta case där det inneboende värdet är högre, med marginal, än det pris marknaden begär.
Jag låter avsluta med ännu ett citat ur fjärde upplagan av The Intelligent Investor, Jason Zweig skriver:
Viewed logically, the decision of whether to own stocks today has nothing to do with how much money you might have lost by owning them a few years ago. When stocks are priced reasonably enough to give you future growth, then you should own them, regardless of the losses they may have cost you in the recent past.
Lämna gärna en kommentar! Vad tror du om framtiden? Har du själv erfarat kostsamma lärdomar, eller har din resa varit spikrak uppåt?
Det är alltid intressant att få en objektiv blick på sina tankar.
